Min kropp slogs till i magen av ångesten som hade kommit krypande utan att jag märkt det. Händerna skakar och jag kan inte koncentrera mig. Vill göra något drastiskt men det finns inte mycket drastiskt att göra här hemma vid den här tiden på dygnet. Jag känner det ända upp i halsen och även fast jag är hungrig kan jag inte förmå mig att äta nått. Även om en skinkmacka känns lockande, men brödet är inte så nyttigt. Inget fullkorn. Hm. Mina händer skakar och slinger iväg till andra tangenter än dom som det är meningen att dom ska träffa medans jag skriver. Jag läser in saker i sammanhand som egentligen är helt fel. Det är kanske dax att sova, iallfall släcka lyset och få kroppen att sluta skaka. Lite harpan skulle nog lugna närverna. Det är iallfall något som jag kan ha kontroll över. Där kan jag återsälla statistiken om nått går år helvete. Trycka på ångraknappen. Det går inte i livet.

Min hjärna har bråkat fasligt mycket med mig den senaste tiden. Min hjärna bråkar med mig just nu. Den kan inte bestämma sig för om jag ska gå och sova, eller stanna uppe i flera timmar till och läsa. På morgonen skriker den att jag ska gå upp för att göra något, men sammtidigt tycker den att jag lika gärna kan ligga kvar eftersom det inte händer något spännande på dagarna endå. Så därför ligger jag kvar. Äter dåligt och kollar mest på tv. Både idag och igår åt jag potatis i min mussaka. Illa! Och ikväll åt jag pizza. Jag VET att jag inte ska äta sånt, för jag får bara ångest efteråt. Men sammtidigt smäller jag gladeligen i mig skiten. Det är nästan så att jag plågar mig själv för att jag inte är värd nått bättre.
Och vad gör jag nu? Jo jag har precis hämtat ett glas jumust och värmt på lite pizza. Jag kommer somna med ångest ikäll, om jag somnar.

En tjej ringde nyss och väckte mig och ville ha mig på intervjuv på fredag för ett jobb jag verkligen verkligen har velat haft jättelänge. Vanligtvis skulle jag hoppa upp ur sängen, berätta för alla och börja planera vad jag ska ha på mig. Men istället ligger jag kvar här, känner att jag inte bryr mig så mycket. Orkar inte tänka på kläder. Orkar inte berätta för nån. Regnet smattrar utanför fönstret och jag vill bara gå in i duschen. Tvätta bort allt. Nu ska jag ringa och få en tid för att få bort helvetespinnen i min arm. Jag är mycket övertygad om att det är den som ställer till det en del.

Min sömn har hemsökt mej under ganska lång tid. En normal dyngsrytm finns inte att skåda inom långt håll. Jag kan sova 2-3 timmar per natt men endå vara lika pigg på kvällen. Vara uppe nästan 1 ½ dygn i streck men endå inte kunna lägga mej ner och somna. Kanske är det nån sorts medveten självtortyr. Att jag (eftersom jag inte har något vettigt att göra på dagarna) helt enkelt inte förtjänar en god natts sömn. Jag förtjänar däremot att ligga vagen flera timmar i sträck. Vända och vrida på mig med tusen miljoner tankar som snurrar i huvudet och inte vill ge sig. För att framåt morgonen, lagomt tills resten av familjen går upp, somna och vara helt död fram tills eftermiddagen.

Jag har varit ett monster dom senaste dagarna. Jag har varit otroligt lättretad, otrevlig och rent ut sagt jävlig. Men jag känner att jag halkar längre och längre ner. Handflatorna svider och jag orkar inte hålla tag greppet vid kanten. Jag har varit så arg så jag hade kunnat kastat saker omkring mig, på människor och haft sönder saker om det inte vore för mina två lurvbollar. När dmo sussar sött i min säng och jag kan knöla in ansiktet i deras mjuka päls känns allt för stunden lite lättare.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska stanna uppe hela natten och begrava mig i böcker. Eller sova några timmar nu och sen gå upp. Just nu ligger misssarna och sussar så fint här. Det ser skönt ut att sova.

Det är väl meningen att den här bloggen ska kunna vara lite persoligare, kallare och rakare version av min vanliga blogg. Har inte lust att spy ner den med galla över diverse saker som jag vill klaga över. Det här får vara den djupare bloggen. Den känslofyllda. Den andra är den ytliga bloggen. Jag kommer nog med stor säkerhet vara lika dålig på att uppdatera här som jag är där borta. Men what the fuck. Man måste ju göra ett försök.