Under huden

Min kropp slogs till i magen av ångesten som hade kommit krypande utan att jag märkt det. Händerna skakar och jag kan inte koncentrera mig. Vill göra något drastiskt men det finns inte mycket drastiskt att göra här hemma vid den här tiden på dygnet. Jag känner det ända upp i halsen och även fast jag är hungrig kan jag inte förmå mig att äta nått. Även om en skinkmacka känns lockande, men brödet är inte så nyttigt. Inget fullkorn. Hm. Mina händer skakar och slinger iväg till andra tangenter än dom som det är meningen att dom ska träffa medans jag skriver. Jag läser in saker i sammanhand som egentligen är helt fel. Det är kanske dax att sova, iallfall släcka lyset och få kroppen att sluta skaka. Lite harpan skulle nog lugna närverna. Det är iallfall något som jag kan ha kontroll över. Där kan jag återsälla statistiken om nått går år helvete. Trycka på ångraknappen. Det går inte i livet.

Min hjärna har bråkat fasligt mycket med mig den senaste tiden. Min hjärna bråkar med mig just nu. Den kan inte bestämma sig för om jag ska gå och sova, eller stanna uppe i flera timmar till och läsa. På morgonen skriker den att jag ska gå upp för att göra något, men sammtidigt tycker den att jag lika gärna kan ligga kvar eftersom det inte händer något spännande på dagarna endå. Så därför ligger jag kvar. Äter dåligt och kollar mest på tv. Både idag och igår åt jag potatis i min mussaka. Illa! Och ikväll åt jag pizza. Jag VET att jag inte ska äta sånt, för jag får bara ångest efteråt. Men sammtidigt smäller jag gladeligen i mig skiten. Det är nästan så att jag plågar mig själv för att jag inte är värd nått bättre.
Och vad gör jag nu? Jo jag har precis hämtat ett glas jumust och värmt på lite pizza. Jag kommer somna med ångest ikäll, om jag somnar.