090301

Jag märker hur min dyngsrytm mer och mer trasas sönder. Jag skjuter upp sömnen så långt jag kan in på små timmarna för att kunna somna av utmattning och slippa känna den där känslan som gnager inifrån och ut. Måste hitta något att sysselsätta mig med nu. Sömen lär ju få vänta.

But my heart, it don't beat
It don't beat the way it used to
And my eyes they dont see you no more
And my lips they dont kiss, they dont kiss
the way they used to
And my eyes dont recognize you at all
For reasons unknown
For reasons unknown


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0