Usch sitter här och känner mej ritkgit elak, som en riktig bitch. Känner mej elak för den skadeglädje som jag kände häromdagen och för att jag skrattade åt det. Känns som om jag vill ändra mig, men jag måste komma ihåg att det var han som började. Synden straffar sig själv, dubbelt upp i det här fallet bokstavligt talat. Hur snäll en person än låter i telefonen så kan den vara riktigt elak. Precis som jag nyss. Dvs jag är inte nå bättre jag heller. Öga för ett öga, tand för en tand. Vet inte om jag brukar vara så hämdlysten av mej. Det känns iallfall riktigt fel och elakt, men sammtidigt rättvist.

Usch nej jag vet inte vad jag vill med det här längre. Måste leta på en katt att gosa med. Sen ska jag åka till sjukhuset så dom får skära lite i mej.