Hittade en skiva idag med massa gammal musik som jag bränt ut av nån konstig anledning. Iallfall på skivan hittade jag Nina Rochelle och fick för mig att lyssna på nån låt. Och tanken slog mej, varför har jag inte lyssnat på dom på länge? Det är ju hur bra som helst. Ett sjukt bra band som inte slagit igenom, vilket är ett mysterium för mej. Fast å andra sidan är det ju bra, så slipper det bli mainstream som allt annat jag lyssnar på blivit. Jag lyssnade på Håkan och The Ark innan det blev mainstream. Nina Rochelle får jag ha för mig själv, mitt lill gulkorn. Fast Hägglund har förstått deras storhet:P

Läs texten, lyssna på Nina Rochelle. Och därmed basta.

jag är en trasig apparat
jag är en gammal fantasi
jag är nåt som måste lagas
och sen skyddas från skiten vi lever i

jag är alfons osynliga revolver
jag är kriget under huden
jag är en ny och påkostad tidskrift
fast lite mer förljugen

jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort
jag är allt som du valt bort

varje vardag är ett fritt fall
fast lite mer nyanserat
jag är det vilsna i ditt skratt
jag är nåt jag själv har fabricerat

jag är den första riktiga kyssen
jag är sorgen du bär inom dig
jag är tomheten i natten
en bedövning på krogen är allt för mig

jag är det nakna i sanningen
jag är det tysta i ensamheten
jag är det lidelsefulla i våren
jag är frustrationen över evigheten

jag är den största förloraren
i min hjärna råder diktatur
jag tror att det är jag som väljer
men mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mig ur

jag är tveksamheten i orden
du är saknaden som jagar mig
du är det enkla i sommaren
och enkelheten klär dig

du är det milda i vinden
jag är nått du tänkt, men som suddats ut
jag är drömmarna du drömde
men som en dag helt plötsligt tog slut