Det har varit skönt med långhelt, jag var ledig sedan i torsdags. Och inte ett skit har jag gjort. Och det har varit så skönt. Har hunnit kollat igenom en hel sesong av dexter med Linus. Vad ska vi nu göra? I fredags var i vi borlänge på "par-middag", det var god mat. Igår åkte jag till enviken, köpte pizza och cheeseballs och kollade dom  sista avsnitten av dexter. Man kan inte göra annat än älska den serien. <3
"It's strange to have a creation out there. A deply mutated version of yourself, running loose and screwing everything up, wonder if this is how parents feel?"

Inatt drömde jag att jag gjorde något som jag velat göra länge, jag kände hur mina axlar och mitt sinne vart flera kilo lättare i drömen. Och dom var även det när jag vaknade. Jag drömde att jag talade om för dig hur mycket du sårat mig, hur mycket skada du gjort. Jag talade om att det var på grund av dig som jag inte kan lita på folk, på grund av dig som jag alltid förväntar mig att bli besviken. För du har inte gjort något annat är att göra mig besviken. Jag talade om att du flera nätter fått mig att ligga sömnlös, undrandes vad jag har gjort för fel. Jag talade om hur många tårar jag gråtit för dej, tårar som du inte förtjänar. Jag talade om att jag för allting i hela världen inte förstog hur man kan välja bort sina barn så som du gjort. Jag talade om för dig att det inte finns någonting som du kan göra för att göra det här bättre. Man kan inte välja när man vill ställa upp för sina barn, har man en gång valt bort dom finns det ingen återvändo. Inte enligt mej iallfall. Jag talade om för dig att det hade varit bättre om du stuckigt och aldrig hört av dig mer, istället för att dra ut på det. Grattis, du har (iallfall ett) barn som saknade dej förut och som tyckte det var jätte roligt när du kom hem. Nu har du ett som inte ens vill höra talas om dej. Jag blir arg bara jag pratar om dig, för att inte tala om hur mycket på mina krafter det tar att skriva det här inlägget. Jag vaknade några kilo lättare, men när jag märkte att det bara var en dröm slog dom där kilona till mig i magen ännu hårdare. Men jag är för feg, jag är för feg för att göra drömmen sann.