Det finns inga ord. Det fins inte tillräckigt med ord för att förklara vad gårdagen betydde för mig. Hela koppen skakade och jag fattar fortfaraden inte att jag faktistk sett mina barndomsidoler. Jag har väntat i  flera år, välldigt långa år, och jag hade tappat hoppet om att få se dom. Till slut släppte dom biljetterna och det var en sjukt lång väntan. Men igår var den slut, och nu skiter jag i resten.  Jag skakade mig igenom dom först låtarna och var helt paralyserad. Helt sjukt. Och så här ett dygn efteråt finnar jag knappt några ord för det och om någon frågar så får jag inte fram mer än ett  "bra". Men det var så mycket mer än bra. Det här måste nog smälta in i några dagar och sen kan jag ta till orden igen.


Så bloggen blir nog liggandes dom närmaste dagarna. Måste försöka förstå vad jag upplevt.