rubriken låter rätt mycket äckligare än vad det är. Men så är det inte. I morgon ska jag få se mina barndomsidoler. Det är helt sjukt! Känns som om jag kommer gråta mig igenom hela konserten, eller så kommer jag vara helt paralyserad och förstå det efteråt. Som det blev när jag såg Thåström. Jag har fortfarande inte fattat det:D