Jag hade en egen arme förut, som jag kunde ringa till och prata med när jag behövde stöd och uppbackning. Något som fungerade som en slags balans för mig. Balansen var ett nummer i min telefonbok som jag kunde nå när som helst och som altid kunde tala mig till rätta. Men balansen är borta, för jag bröt upp. 

Och nu har jag knappt nån balans alls. Jag är kanske (som någon annan sa om mig en gång för längesedan) en impulsiv människa som drivs av sina impulser och inte kan hantera sig själv. Jag gör och känner saker av helt fel anledning just nu. Men inser det när det är för sent.

En känsla har jag haft på senaste tiden som jag vet inte var av fel anledning. Den var av rätt anledning, för jag gjorde saker jag aldrig trodde skulle falla mej in. Sånt som tidigare gjort mej riktigt obekväm, men som plötsligt kändes helt okej. Men det kom inget bra av den tydligen.  Jag ramlar gamla gator fram igen. /- Håkan.

Nätter är dom stunderna då jag fungerar som bäst, eller kanske som sämst beroende på hur man ser på det. Hjärnan arbetar på som aldrig förr. Nätter som jag på något konstigt sätt njuter av. 

Blev ett långt inlägg nu, men nån gång måste det väl blir det också. Ska försöka sova nu. I morgon blir det kroppkakor hos farmor. Mys.


Yeah you, shook me all night long
Knocked me out, I said you
Shook me all night long